Dansk-Svensk Gårdshund
ingår i grupp 2 i utställningssammanhang

Rashistoria

1987 erkändes DSG i Sverige och Danmark under det namn som den har idag Dansk-Svensk Gårdshund. Hos FCI dvs den internationella hund organisation blev den godkänd så sent som 2019. Rasen har sedan gammalt funnits på lantgårdar ffa i Danmark och Sverige och där använts som vakt/gårdshund, råttfångare och sällskap.
Rasens egentliga ursprung är inte klarlagt, troligtvis har den både en del pincher, en del brittisk vit jaktterrier i sig.  Rasen är en del av det svenska kulturarvet. Rasklubben arbetar aktivt för att bevara rasen som en frisk, alert, duglig, vänlig och tillgänglig gårds- och sällskapshund med den, sedan gammalt dokumenterade, rastypiska exteriören.


Exteriör

En korrekt DSG skall om det är en hane vara mellan 34-37 cm i mankhöjd och tiken  ngt lägre och bör vara nättare i typen (mer feminin än hanen) mellan 32-35 cm i mh. 

Rasen är utvecklad sent exteriört. Huvudet är litet i förhållande till kroppen, trekantigt där skallpartiet skall vara förhållandevis brett och svagt välvt. Nospartiet skall vara väl utfyllt och får inte ge ett snipigt eller spetsigt uttryck och vara avsmalnande mot nostryffeln. Nostryffeln skall harmoniera med pälsfärgen. Käkarna skall vara kraftiga med saxbett och tydliga kinder.  Ögonen medelstora och svagt rundande,  och mörka hos hundar med mörka fläckar men kan vara ljusare hos ljusare hundar. Uttrycket skall vara uppmärksamt och vänligt. Öronen skall vara medelstora. Rosenöron eller framåtvikta öron. Vid framåtvikta öron skall öronspetsarna ligga an mot kinderna. 
 -Halsen skall vara medellång och kraftig med lätt böjd nacklinje. Inget löst halsskinn. Kroppen skall vara kompakt och substansfull. Ländpartiet skall vara kort, brett och svagt välvt. Korset skall vara svagt rundat. Bröstkorgen skall vara lång, djup och rymlig med mycket väl välvda revben. Förbröstet skall vara markerat. Buklinjen skall endast vara svagt uppdragen. 
-Svansen skall inte vara för högt ansatt. Den kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans. Svansen skall bäras rak, svagt böjd eller i en öppen båge. 
-Frambenen skall framifrån sett vara raka och parallella. 
-Fronten skall vara något bredare än bröstkorgen. Framtassarna skall vara små, ovala och nästan slutna. 
-Bakbenen skall vara parallella och väl muskelfyllda. Haslederna skall vara välvinklade. Baktassarna skall vara små, ovala och nästan slutna. 
-Rörelserna skall vara parallella och fria. 
-Pälsen skall vara hård, kort och slät. 
Vit färg skall dominera med en- eller flerfärgade fläckar i olika storlek och kombinationer (svart, tan, gult, leverbrunt, viltfärgat och alla nyanser av fawn). 
Fläckar skall finnas även på huvudet, med eller utan tanteckning. Mycket små fläckar eller prickar i den vita grundfärgen (flecking) är tillåtet. 

Mentalitet

En DSG skall vara alert, livlig och uppmärksam, den är en liten, pigg, frisk, sund och mångsidig familjehund som lätt anpassar sig till de flesta situationer. Hundsporterna , agility, freestyle, spår, lydnad, bruks och utställning lämpar sig bra som aktiviteter. Många tränar och tvlar också viltspår och än idag tjänstgör en del dansk-svanska gårdshundar som råttjägare, men det stora flertalet är gosiga sällskapshundar. Uppskattningsvis används ett dussintal hundar som aktiva jakthundar för att korttidsdriva rådjur och annat mindre vilt, apportera och eftersöka.
HÄLSA
Gårdshunden är generellt en frisk och sund  hundras med få hälsoproblem. Två sjukdomar som förekommer i rasen kan nämnas och det är; höftledsdysplasi (HD) och ett fåtal fall av  Leg Perthes (nedbrytning av benvävnad i lårbenet).  Därför använder vi bara hundar med HD A eller B i vår avel och återbetalar 500 kr till alla valpköpare som väljer att höftledsröntga sina valpar innan de är 2 år.

EGENSKAPER/MENTALITET

Rasen tycker om att arbeta både fysiskt och mentalt, och kräver en del aktivering. Dock har vi inte sett så mycket av detta i våra hundar eller dess avkommor. Trots att hunden är liten i formatet är det i många fall en ganska krävande ras och behöver någon form av regelbunden stimuli för att må bra. Mellan arbetspassen är det en riktig kelgris som gillar att krypa upp i famnen eller ligga under täcke eller filt och myser. Gårdshunden tycker mycket om värme och ligger ofta och kopplar av i solen, den är en utpräglad vktare som omedelbart slår larm om främlingar kommer in på dess hemområde, i övrigt är det inte en skällig ras.